2025 är över. Året har varit svårt, och produktivt, och meningslöst och ... sökande. T mått dåligt och då förstås jag. Men jag har skapat och producerat och växt på en nivå som gör att många frågar hur jag hinner. Bra, fortsätt så ... du behöver det.
2026 kan bli vad som helst. Min totala hälsa och sans vilar på knivseggen. Men jag måste ha visioner, tro och bilder om imorgon och planer för framtiden. Rörelse är nyckeln.
I mitt välmående kan jag ta hand om och finnas där för de mina.
Jag ska i år vara ännu mer produktiv än 2025 och också hutta superhälsa. jag ser framför mig en person som fastar ibland, vinterbadar och är vältränad. jag ser en man med rutiner, som är i farten men också drar sig undan och skapar. Jag ser mig bli en profil i Ua med sporten och teatern och att jag växer bolaget och därmed mig själv affärsmässigt/relationer.
När 2026 är slut läser 3-4 personer utkastet av P, skogen är hanterad efter Johannes, jag har satt upp DG i Ua med framgång och jag är e profil på TT, i Ua och i affärsvärlden.
Sista strofen ur Robert Frosts dikt Stopping by Woods on a Snowy Evening får leda mig ut ur 2025 och in i 2026, där jag ska balansera min törstan efter ensamhet och skapande med de jag måste finnas för och med:
The woods are lovely, dark and deep,
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep.