Det är så trögt. Ingen energi och glädje infinner sig. Som att jag är i en ständig depression, där det enda som kan lyfta den för en stund är tid med och tanke på T och M eller när jag har fullt fokus på att skapa något. Och även det är svårt ibland, att tvinga sig in i skapande. Inspirations finns, men den måste hitta dig i arbete, sa Picasso och fast jag försöker skapa vanor där jag hamnar i rörelse är det alldeles för många spår och för mycket för att inte ibland hamna i sakta tigande, väntande.
En dag är det slut. Nu har jag ändå allt möjligt. Demian skrev fint om att vilja Livet. Jag tar det som uppmaning att vilja och skapa det medan tid är. Livets mening är att skapa det mening (Viktor Frankl).
Nu!
Jag vill tillbaka jag vill tillbaka
Jag vill tillbaka dit ner igen
Jag är trött på att sväva bland änglar och moln
Jag vill leva bland kvinnor och män
Låt mej födas igen som en vanlig liten mänska
Känna hunger och smärta och törst
För jag saknar ruset jag saknar mödan
Och elden i mitt bröst
Jag vill tillbaka ner igen jag vill tillbaka ner igen
Jag vill inte flyga nå mer
Jag vill ha båda fötterna på jorden
Nu vill jag ner jag vill ner